Emmy Moréns dubbla liv

"De själsliga tvillingarna Emmy Morén – såväl den yngre som den äldre – lever till synes ganska stillsamma liv, men inre konflikter och spänningar skapar en dramatik i vardagen som Barbara Voors lyhört lyckas fånga."Johan Werkmäster

"Skickligt håller Voors spänningen vid liv. Samtidigt som hon låter oss följa en vanlig tonårshistoria finns en gnagande oro som undertext."/Ying Toijer-Nilsson, SvD

"När jag nu läser Barbara Voors ungdomsboksdebut Emmy Moréns dubbla liv blir jag oerhört glad över denna återupptagna kontakt och för att det alltigenom är en så underbart finstämd bok. Och dessutom med ett språk så allt igenom klart, utan det minsta kommatecken för mycket. Eller för lite. /.../ För det är en fantastiskt fin berättelse; finstämd och klok. Och med en närhet och förtrolighet mellan de båda Emmyorna som man känner sig tacksam över att ha fått dela. Och som väcker ett stor tillitsfullt leende till själva livet och tillvaron. Att hitta det stora i det lilla. I det vardagliga. I livet självt. En sorts livsvisdom om vad som är värt något här i livet. Storsint. Ödmjukt. Och så innerligt att jag har haft svårt att släppa boken ifrån mig."Maria Nyström

"Det är väl genomfört, det är spännande, Voors skapar en snygg balans mellan diskbänken, hårddisken och moraldiskussioner. Läs den."Nina Lekander

"Jag tror att vilken femtonåring som helst kan läsa boken med stor behållning och bli lite glada av att få titta in i Emmy Moréns värld, med alla dalar och toppar, om vartannat. Jag tyckte det var trevligt att få göra det i alla fall! Boken bjuder också på ett inte helt väntat slut, vilket är kul!"

"Emmy Moréns dubbla liv är alltså en brevroman, eller mailroman för den som så vill. Inte ett format jag vanligen brukar läsa eller uppskatta, men jag tyckte ändå mycket om den här boken. Den har många bottnar. Tidsperspektivet gör storyn mer kittlande, spännande och gripande. Man lämnas med många frågor. Vad har egentligen hänt? Vem skriver till vem? Man börjar tänka på sitt eget liv – hur det är, hur det har varit, hur det kommer att bli. Det är ingen bok man glömmer direkt man läst den. Nu är jag sugen på att läsa Voors vuxenböcker också."

"Som en liten pralin är Barbara Voors första ungdomsroman Emmy Moréns dubbla liv och jag slukar den i en munsbit."

BREV FRÅN FÖRFATTAREN BARBARA VOORS – HUR JAG SKREV UNGDOMSROMANEN ”EMMY MORÉNS DUBBLA LIV”Idén fick jag när jag parkerade bilen. Exakt så lång tid som det tar att baxa in bilen, fram och tillbaka genom snön, så kom idén till romanen i en väldigt klar form. En 15-årig tjej söker på sitt namn på internet och finner en 29-årig skådespelerska med samma namn: Emmy Morén. De börjar skicka e-post till varandra. Snart blir det tydligt att där den unga kvinnan står för idealen och teorin – hur livet borde vara, vad som är absolut sant, rätt och ärligt – så står den äldre kvinnan för verkligheten och praktiken – kompromisserna vi är tvungna att göra i livet, hur minnen från barndomen påverkar oss ännu. Båda inser de att det är som att möta den yngre/äldre versionen av sig själv, som att skriva till sig själv. (Romanen hade också först arbetstiteln ”Breven till mig själv”.) Och det är på intet sätt den unga flickan som har det mest problemtyngda livet.Ofta kommer en idé precis så: klar och levande och bara på några sekunder, ibland är det till och med svårt att hinna fånga bilderna och meningarna innan allt är borta igen! Bra idéer är alltid enkla och direkta. Ju mer komplicerade jag gör dem, desto fortare förlorar jag intresset och det finns ingen anledning att skriva dem. En idé måste nästan brännas i huvudet för att jag ska ha energin att skriva över 200 sidor och ibland redigera dem i upp till tre år… Även om mina idéer kommer plötsligt och oväntat, så har jag ofta tänka på dem i bakhuvudet i flera år. Det bara känns som om de kommer plötsligt – jag tror det omedvetna låter det ”bubbla” upp till ytan vid rätt tidpunkt. Jag hade velat skriva en ungdomsroman i många år, efter nästan 20 år av romaner och barnböcker. Men det kändes för svårt, tonårsläsaren ser ju igenom allt som är tillgjort och synen på livet är ofta oerhört rättvisepräglat. Ingen av mina idéer kändes självklar nog. Inte förrän jag parkerade bilden. Där var de, de båda Emmy Morén – eller är de bara en? – och jag tyckte omedelbart om dem.Trevlig läsning och vänliga hälsningar,Barbara Voors