Kalashnikov

Skola för blivande poeter Marcus Birro lotsar med hjälp av elak humor, stor självironi och egna erfarenheter blivande författare rätt - eller vilse? - i skrivandets vedermödor. Hur får man bra idéer? Hur vet man om de är bra? Vad gör man när man blir refuserad? Och när man äntligen ska få träffa någon på ett bokförlag, hur vet man när mötet är slut? Generöst delar Marcus Birro med sig av sina egna erfarenheter som författare. Han förklarar varför man inga andra älsklingar ska ha än skrivandet och han ger råd och tips om hur man kan hämta kraft att skriva. Det handlar mera om hur man hanterar omvärldens skepsis mot människor med ambitioner än rent skrivtekniska tips. För när det gäller själva skrivandet predikar Birro först och främst: Gör det du måste och låt ingen stoppa dig! Ur innehållet: "Från himlen sänd" - om att bli inspirerad "Bara för byrålådans ögon" - om att bli refuserad "Majakovskij tog också livet av sig" - synen på sig själv som författare "Klipp dig och skaffa dig ett jobb" - samhällets och skolans syn på skapande "Live" - om hur det är att läsa sina dikter eller texter live "Att angöra en brygga" - skrivandet som hantverk Med mera... Marcus Birro är född 1972 och bor i Göteborg. Han har skrivit romaner och diktsamlingar och är både rosad och risad för sin vana att inte skräda orden i debatter. Han har arbetat med P3:s Frank och turnerat med en egen föreställning om skrivande på Riksteatern/JAM.

Marcus Birros romanfigurer är kompromisslösa: Det är dom mot hela djävla etablissemanget av rövslickare. Men de ska tas på allvar. Dödligt allvar.

Att vara utelämnad åt en intelligensbefriade mediamaffian i Stockholm. Att bli publicerad som på nåder. I Göteborg. Att sedan bli refuserad igen men inte vika en tum ändå. Angelo i romanen måste skriva som han gör för han gör det djävligt bra, det vet han. Det är alla andra som har fel. När en vän till honom sedan plötsligt tar livet av sig är han helt oförberedd: Vännen var ju den ende som stod på hans sida mot resten av hela djävla etablissemanget av rövslickare! De skulle segra tillsammans till slut och visa världen hur bra de var och hur rätt de hade. Vad har hänt? Varför?

Visst är det lätt att ironisera över Marcus Birros romanfigurer som är så kompromisslösa i sina konstnärliga och politiska visioner. Men de ska tas på allvar. Dödligt allvar. Marcus Birro har skrivit en roman av mycket "birroskt" snitt. Högt tempo i språket, bitskt sanningssökande och späckat med kängor åt höger och vänster. Både Angelo och hans vän har lånat många drag av författaren. Många av de ibland smärtsamma insikterna om sakernas tillstånd och ibland grymma avfärdanden av folk som de unga männen i romanen spottar ur sig på löpande band, är nog lika mycket Marcus Birros egna. Och det är det som är meningen.