
I ateljén med: Fabian Göranson
Foto av :
Elvira GläntePublicerad:
5 dagar sedanVi har hälsat på hos Fabian Göranson som arbetar som serietecknare, illustratör, författare och översättare. Han är dubbelt bokaktuell som illustratör till Astrid Lindgrens Pippi på de sju haven och med den sista delen i den hyllade faktaboksserien Sveriges fantastiska historia som kommer nu till hösten.
Så här ser det ut i min ateljé:
Min ateljé ligger i hörnet Hallandsgatan och Assessorsgatan på Södermalm, bakom Skatteskrapan. Eftersom den ligger i ett hörn har jag fönster mot norr och öster, vilket gör att den är väldigt ljus men utan att det kommer in så mycket direkt soljljus. Det är perfekt för en ateljé eftersom man inte vill ha starkt ljus som kastar en massa besvärliga skuggor. Genom norra fönstret kan man se ut över Rosenlundsparken med sina horder av hundar som rastas. Om man har tur när man tittar ut genom östra fönstret kan man se kvarterets katter och ekorrar stryka omkring. Här har jag suttit sedan hösten 2016 tillsammans med tre andra serietecknare och barnboksskapare.
Det här jobbar jag med just nu:
Just nu jobbar jag med femte och sista delen av bokserien Sveriges fantastiska historia. Den heter Modern tid och handlar om 1800- och 1900-talet. Eftersom jag både tecknar och skriver bokserien så är det väldigt mycket research för att allt ska blir rätt, både detaljer i bilderna och alla fakta i boken. Lyckligtvis har jag flera olika faktagranskare som finkammar varje bok efter fel. Det är alltid väldigt skönt att de hittar felen innan boken går på tryck, så att jag inte behöver göra bort mig när boken väl kommer ut.
Så här ser en typisk arbetsdag ut för mig:
När jag var yngre hade jag en kompis som hade en lapp på väggen i sitt rum med texten ”Ordning är för idioter, genier behärskar kaos”. Jag är nog lite av en idiot på det sättet, för jag ägnar väldigt mycket tid åt att bekämpa vardagens kaos.
Jag är inte någon ordningsam person av naturen, och därför planerar jag mina dagar noga för att få någonting gjort. Under årens lopp har jag kommit fram till ett system.
Normalt sett kommer jag till jobbet vid sjutiden på morgonen. Sedan är arbetsdagen organiserad så att jag successivt ägnar mig åt saker som kräver allt mindre hjärnverksamhet. Så här kan min planering se ut då:
07:00–09:00: Skriva manus.
09:00–12:00: Teckna.
12:00–-14:00: Tuscha.
14:00–17:00: Färglägga.
Manus är det svåraste och kan nästan bara göras tidigt på morgonen. Teckna är också svårt eftersom jag måste tänka ut vad olika bilder ska föreställa och vad de ska ha för komposition. Eller så behöver jag leta upp referensbilder på exempelvis tändsticksfabriker från 1880-talet eller telefoner från 1930-talet och rita av dem.
Att tuscha och färglägga är jämförelsevis rena semestern. Då kan jag lyssna på ljudböcker samtidigt och glida genom eftermiddagen.
Det gör jag när jag tar en paus:
Jag är inte så mycket för att ta pauser, förutom att gå på toaletten eller hämta kaffe. Lunch äter jag medan jag jobbar.
Då är jag nöjd:
När det här systemet funkar som det ska, när jag gör allt i rätt ordning och i rätt tid, då får jag mycket gjort och är på väldigt bra humör. Men om den här ordningen av någon anledningen rubbas, då kör hela processen i diket och ofta slutar det med att jag går hem helt enkelt.
Så här ser min arbetsprocess ut:
Jag har en ganska fast arbetsprocess. Den består av olika steg med research, manus, layout, insamling av bildreferenser från böcker och nätet, ibland fota referensbilder också. Sen är det först små tumnagelskisser för att hitta kompositionen, följt av grovskiss, finskiss, tuschning och färgläggning. För skisser och tuschning använder jag mig väldigt mycket av ljusbordet. Det är som att kalkera sina egna bilder om och om igen tills de ser ut som de ska. På ljusbordet kan också exempelvis skissa figurer och bakgruden på separata papper och sedan sammaföra dem till en teckning.
Så här arbetar jag med research:
Jag tror många som läser om historia fantiserar om hur det skulle vara att leva under andra tidsperioder. I min bokserie "Sveriges fantastiska historia" försöker jag beskriva vardagslivet för familjer under olika epoker. Både för att beskriva hur vanligt folk levde och för att visa hur människors vardagsliv kan spegla de stora skeendena i historien.
Därför handlar min research ofta om att få väldigt små detaljer rätt. Exakt hur använde sillfiskare sina nät i Bohuslän i mitten på 1700-talet? Hur såg möblerna ut i ett nunnekloster i Närke på 1200-talet? Vilken färg hade seglen på vikingarnas skepp egentligen? Inte randiga eller rutiga visade det sig. Vilka sånger sjöng medlemmarna i missionsförbundet när de samlades på 1880-talet?
Framförallt lånar jag väldigt stora mängder böcker från Nordiska museets bibliotek. Kilovis med böcker bärs hem för att hitta en eller två meningar av värdefull information.
En rolig grej som hänt i min ateljé:
Ibland brukar jag vara hundvakt till min svärmors hund Puffington, som är en hårig nakenhund, eller egentligen heter rasen Chinese crested powder puff. Hon är en väldigt speciell och rolig person, som helst vill sitt i mitt knä när jag arbetar.
Det här inspirerar mig:
När jag letar efter idéer till ett nytt bokprojekt så brukar jag promenera väldigt mycket. Ofta hämtar jag inspiration från personliga minnen och anekdoter jag hör från andra människor. Jag gillar att läsa skräck, fantasy, historisk facklitteratur och romaner från olika länder. Jag läser gärna serier från Frankrike och Japan.
Jag älskar också att gå på konstmuseer och titta på konst från 1500- och 1600-talet, ställa mig väldigt nära stora oljemålningar och låta blicken vandra i bakgrunderna. Ofta breder fantastiska landskap ut sig bakom de olika helgonen eller vad det kan vara som tavlan föreställer egentligen.
Det fick mig att börja teckna:
När jag var liten tecknade jag faktiskt ganska dåligt. Men jag hade mycket fantasier och berättelser i huvudet som jag ville förverkliga, och så småningom blev jag lite bättre. För mig har tecknande och skrivande alltid suttit väldigt nära ihop. Det känns nästan lite meningslöst att teckna utan att skriva texter till bilderna, eller att skriva texter utan att illustrera dem.
Tre saker/verktyg jag inte kan arbeta utan:
Sedan förra året håller jag på att gå över till att jobba nästan helt digitalt. Skisser gör jag med blyertsstiftpennor med mjukhetsgrad 2B, på vanligt 80 grams skrivarpapper, som det går åt skamliga mängder av när jag arbetar.
Tuschar gör jag med Winsor & Newton indian ink, med ett tyskt stålstift som heter Brause & co Pfannenfeder No. 50. Om jag ska göra svartvita bilder så använder jag ett papper som heter Bristol Board och om jag ska färglägga med akvarell så använder jag Arches satin-papper 300 g. Både för akvarell och gouache använder jag Winsor & Newtons papper.
Jag håller hela tiden på att testa olika pennor, papper och färger för att se om det finns bättre sorter än de jag använder, men det är bara någon gång ibland som jag hittar något bättre alternativ.
Till lunch äter jag:
Varje söndag gör jag iordning fem matlådor bestående av matvete, gurka, paprika, selleri, haricots verts och något protein som köttfärs eller kyckling. Jag konsumerar också osunda mängder morötter, äpplen och kaffe.
Efter jobbet brukar jag:
Då cyklar jag hem till min lägenhet i Västertorp och lagar middag till min fästmö och mina två barn om det är barnvecka. Jag har också en bokklubb med två vänner där vi bara läser skräck. Vi ses ungefär varannan vecka på Zum Franziskaner i Gamla stan och äter tysk mat, dricker öl och pratar om de kapitel vi läst sen sist.
Relaterat
Relaterade artiklar