I ateljén med: Johan Egerkrans

Så här ser det ut i min ateljé:

Jag har ingen klassisk konstnärsateljé  med pannåer och stafflier och färgkluttar på varenda yta, även om jag när ett slags dröm om att ha det någon gång när jag blir stor. Det verkar mysigt att vara en sån där konstnärsgubbe som skrotar runt i en fläckig målarrock med en pensel bakom örat och målar rävar och nakna tanter.

Men, illustratör (och författare) är ett rätt ensamt jobb, så jag har alltid föredragit att ha kollegor runt mig så att man har någon annan än sig själv att snacka med när andan faller på. Därför sitter jag tillsammans med flera andra formgivare och kreatörer i en frilanslokal på Södermalm. I mitt hörn står ett stort bord med en nästan ännu större dator på och högar av skisser överallt, en hurts med ännu fler skisser i, samt en bokhylla med massa konstböcker och serietidningar. Här och var står några leksaksgubbar på vakt. Favoriterna är Hellboy och Guld-Ivar Flinthjärta.

Det här jobbar jag med just nu:

Jag sitter för närvarande och ritar omslag som skall pryda ett gäng nya expansionsböcker till Fria Ligans rollspel “Nordiska väsen”, som är baserat på min bok med samma namn. Jag får rita läskiga vampyrer så är med andra ord  väldigt nöjd.

Så här ser en typisk arbetsdag ut för mig:

Jag brukar långfrukostera  hemma i köket om mornarna och lyssna på nyheterna i P1. När “Ring P1” brakar igång 09.30 är det dags att gå till jobbet, så jag brukar släntra in runt tio-rycket. Sen sitter jag och ritar och svarar på mail fram till klockan halv sex ungefär med paus för lunch. Målet är att verkligen försöka hålla någotsånär normala kontorstider för att inte hamna i den klassiska frilansfällan “alltid ledig / aldrig ledig”.

Är jag i en skrivarperiod sitter jag dock oftast hemma, eller på ett café eller bibliotek. På kontoret ritar jag mest.

Så här ser min arbetsprocess ut:

Normalt börjar processen med att skissa ett gäng idéer i ett skissblock. När jag väl hittat rätt komposition gör jag en linjeteckning i blyerts på lite finare kopieringspapper som sen scannas in i datorn. Färgläggning och allt sånt görs i Photoshop med hjälp av en ritpenna. Jag har med åren lyckats utvecklat en blandteknik där jag kan ta tillvara styrkorna med det handgjorda – det blir mer schwung i en blyertsteckning än om man ritar rätt in i datorn – men samtidigt utnyttja datorns oändliga möjligheter att gå tillbaka och ändra och fixa och flytta på  saker i efterhand. Målet är att det aldrig skall kännas plastigt och “datagjort”. Det skall vara liv  i illustrationerna.

Då arbetar jag som bäst:

På förmiddagen och på kvällen. På eftermiddagen blir det ofta en kort tupplur nere på soffan i kontorets källare.

En rolig grej som hänt i min ateljé:

Vår lokal ligger i gatuplan och har stora butiksfönster ut mot gatan. En kväll satt jag och jobbade över när jag plötsligt fick en enormt stark känsla av att vara betraktad. Sådär när man liksom känner någons blick ila i nacken.

Jag tittade ut genom fönstret och där stod en liten gråsvart fransk bulldog och stirrade på mig med stora ögon och fladdermusöronen i givakt. Den verkade helt fascinerad så vi satt där och betraktade varandra genom rutan i vad som kändes som minuter. Hundens människa försökte förmå den att gå vidare, men den tippade bara tillbaka och ställde sig vid fönstret igen. Till slut var ägaren tvungen att plocka upp frallan så de kunde fortsätta promenaden.

Det här inspirerar mig:

Böcker, filmer, konst, serietidningar, konceptillustratörer, musik, naturen, roll- och figurspelen jag växte upp med. Det mesta som är lite lätt nördigt helt enkelt.

Det fick mig att börja teckna (minns du?):

Jag var knappt fyllda två när jag började rita så det minns jag inte.

Tre saker/verktyg jag inte kan arbeta utan:

Blyertspenna 2B, obestruket 120g kopieringspapper, suddigum.

Sen hjälper en Mac-dator med ritbräda och scanner, men det är mer en bonus.

Till lunch äter jag:

Ramen.

Efter jobbet brukar jag:

Hänga med min flickvän och hennes dotter, eller med polare. Laga mat. Träna styrka på gymmet för att kunna sitta ner hela dagarna. Kolla på film – jag och min kompis och partner in crime Sara Bergmark Elfgren (vi gjorde ju Julstjärnan ihop) har en filmklubb där vi ses varje måndag och tittar på konstiga skräckfilmer ingen rimlig människa hört talas om.

Eller sitta hemma och måla warhammerfigurer tills klockan är alldeles för sent.