Ingrid Olsson

Elias mamma är nervös och har dukat fint för bara Elias och henne. Hon har något att fråga om, något som Elias gärna får fundera på. Kanske kommer det alldeles för snabbt, men vad skulle Elias tycka om att Kristoffer flyttade in hos dem? Han bor ju ändå där hela tiden.

Det enda Elias kan tänka på är pappa. Vad kommer han att säga? Pappa som fortfarande är så himla ledsen över skilsmässan. Pappa vars svartsjuka ligger som en tyngd över Elias axlar.

Elias vill bara att alla ska må bra. Därför säger han precis det hans föräldrar vill höra. Problemet är bara att det oftast inte är sanningen. Den ena nödlögnen leder till den andra och till slut är Elias fast i en väv av lögner.

Augustprisnominerade Ingrid Olsson har absolut gehör för mänskliga relationer, här ger hon sig på en av de svåraste, skildrat ur ett skoningslöst barnperspektiv.

Underbara, bråkiga, snoriga syskon! Här kommer den optimala samlingen syskonberättelser för alla som ska få ett syskon, har ett syskon eller kanske längtar efter ett syskon. Det handlar om att vänta på någon som ligger i mammas mage, om första tiden med en tråkig bebis som inte kan leka ordentligt, om att ha ett storasyskon som skyddar en från allt farligt i världen och om hur det känns i magen när den nya bebisen ler mot en för första gången.

Här hittar du välkända syskon som Benny och Lilla syster Kanin, men också helt nyskrivna berättelser om att längta efter en syster man bara får träffa varannan vecka, om att vara stor men vilja vara liten och om att bli avundsjuk när kompisen får ett syskon. Kort sagt en bok där alla sidor av syskonskapet får synas och som bjuder på stor igenkänning för både stora och små.

För illustrationerna står några av Sveriges allra främsta tecknare: Eva Eriksson, Emma AdBåge, Olof Landström, Ellen Ekman och många fler.

På Fias nioårsdag dyker plötsligt hennes morfar upp. Men mamma har ju sagt att Fia inte har någon morfar. Varför har hon sagt så? Mamma vill inte förklara. Och hon vill inte att Fia träffar sin morfar. Det struntar Fia i, hon vill ha sin morfar! Fast hur ska hon hitta honom? Hon har inget telefonnummer och ingen adress. Det enda hon vet är att han heter Hasse, och det är det ju ganska många som gör.

Som tur är har Fias kluriga kompis Vendela en plan. De ska hitta Hasse! Och om nu mamma inte gillar idén, får Hasse bli Fias morfar i smyg.

Det blir början på en fartfylld morfarsjakt som för med sig listigt detektivarbete och, inte minst, en himla massa Calzone på den lokala pizzerian.

Ingrid Olsson skriver smart, roligt och med en stor psykologisk lyhördhet och skärpa. Jenny Karlssons pricksäkra illustrationer skruvar texten ännu ett varv.

Nora och Ina ska ha picknick. Utan föräldrar och jobbiga småsyskon, bara de två. Det trodde Nora i alla fall. Men när Ina ringer på Noras dörr står Josefin där bredvid henne.

Nora försöker verkligen att se glad ut, men det är svårt. Det här skulle ju vara Noras och Inas kompispicknick! Och det blir inte bättre av att Ina och Josefin fnissar och viskar ihop. Varför är Ina så konstig? Hon verkar nästan strunta i att Nora är med. Tänk om Ina har glömt att det är de två som är bästa vänner?

Men vad som först verkar utveckla sig till en katastrof-picknick blir till slut ganska bra. Kanske kan man vara mer än två på en kompispicknick?

Att leka tre kan vara knepigt ibland, och är ett ämne som ständigt engagerar. Ingrid Olsson skriver humoristiskt och mitt i prick. Många roliga och fina bilder av Johanna Kristiansson!

Noras lillasyster Agnes är en riktig monsterunge. Hon stökar och bråkar och krånglar och stör! Och hon vill alltid vara i Noras rum och leka, särskilt när Nora har sin bästis Ina på besök.

Nora drömmer om att Agnes ska gå vilse i skogen, eller bli kidnappad eller någonting. Vad som helst - bara hon försvinner!

Men när Nora verkligen tappar bort sin syster känns det inte alls så bra som hon hade tänkt sig.

En berättelse för alla syskon - både storasystrar och småbröder. Fantastiskt roliga och fina bilder av Johanna Kristiansson!

Simon vet hur knuffar och armbågar känns, men inte hur man ger igen. Och han vet hur det känns att längta sönder sig efter någon som inte längtar tillbaka.

Siw skäms för allt - sitt namn, sin familj, sig själv. Hon vet också hur det känns att längta sönder sig - men efter någon hon inte borde längta efter.

Simon och Siw träffas på sommarlovet mellan åttan och nian och blir kära, men när semestern är slut tappar de kontakten. Första dagen i skolan kan Siw knappt tro sina ögon - Simon står i dörren och ska börja i hennes klass. Det hade kunnat vara helt fantastiskt, men coola Evelina bestämmer att Simon är ful och en tönt som man inte kan vara med. Siw förstår att hon måste glömma Simon - ju fortare, desto bättre. De fula och konstiga får hitta andra fula och konstiga att vara med. Det är så världen fungerar, det är inte hennes fel.

I den här relationsrysaren får vi omväxlande följa Simon och Siw. Ingrid Olsson är fenomenal på att gå rakt in i sina huvudpersoner och skildra det mänskliga psyket med knivskarp trovärdighet. Här härskar högstadiets hårda lagar, ett system som sitter i ryggraden på de som går där. Cool + cool = sant. Inget annat är möjligt.

- Det fattar du väl att jag aldrig skulle bli ihop med Tor, säger jag och skrattar. Tor och jag? Hur knäppt som helst.
Men Vanessa skrattar inte.
- Förlåt, viskar hon. Jag är hemsk. Du är världens bästa vän.
- Du med, säger jag och sväljer.

Vanessa åker till sin pappa i New York över sommarlovet och ska vara borta i flera veckor. Linnéa är kvar hemma med mamma, pappa och världens jobbigaste lillasyster - ingen drömsommar, precis. På badet träffar Linnéa Tor och förstår att han är intresserad av henne. Och snart märker Linnéa att hon är kär tillbaka. Allt hade kunnat vara helt fantastiskt om det inte vore för att Vanessa också är jättekär i Tor. Linnéas sommar förvandlas till något superhärligt, men på samma gång känns allt helt hemskt. Varje gång hon ska skypa med Vanessa får hon ont i magen. Hon börjar ljuga och smyga. Bästa vänner ljuger inte för varandra, bästa vänner sviker inte. Men ska Vanessa och Linnéa verkligen fortsätta vara bästa vänner?

Linnéas och Vanessas vänskap har stormat och lappats ihop i de tre tidigare böckerna i serien. Men ska man verkligen vara vän med någon som sviker gång på gång? Kanske är Linnéa och Vanessa inte bra för varandra. Kanske är det dags att bryta - för alltid den här gången. Ett slut kan ju vara början på något nytt.

Precis som i Långt ifrån cool, Långt ifrån kär och Långt ifrån liten handlar det om vänskap och svek och igenkänningsfaktorn är skyhög. Ingrid Olsson hittar rakt in i hjärtat på läsarna.

Ett klassrum i en gymnasieskola. Där är Andreas som tänker på killen i badhuset som närmade sig honom, såg honom rakt i ögonen - eller var det inbillning? Där är Sofie som bara vill bli lämnad ifred. Där är Pär som inte kan lämna Sofie ifred. Där är Hannes som pratar och pratar fast ingen orkar lyssna. Där är Katja med alla sina pins med plågade djur, som skäms för att hon skäms över sin stora rumpa. Där är Filip, som fyller arton i morgon och har panik - han har aldrig fått ligga. Och där är Joanna som undrar hur man gör för att kännas.

Alla vill bli omtyckta. Att någon ska gilla dem.

Ingrid Olsson kliver in genom klassrumsdörren och rakt in i några av eleverna, tio elever som har allt och ingenting gemensamt. Det handlar om skolan och allt annat än skolan. Det handlar om frihet, lycka, och smärta som sitter både inuti och utanpå. Det är hjärna och hjärta. Revolt och komplex. Stora drömmar och svaga viskningar.

Snart är det sommarlov och efter lovet börjar Linnéa sexan. Hon blir alldeles pirrig när hon tänker på det. I sexan är man ingen mellanstadieunge längre. Man byter hus och börjar på högstadiet.
Fröken har berättat att det blir mycket mera läxor och ansvar, men Linnéa är säker på att det mest bara blir härligt. Högstadiet är liksom frihet. Man får göra saker som man inte har fått göra tidigare: slippa fritids och gå hem själv efter skolan. Linnéas föräldrar har äntligen lovat henne det.

Men efter ett klassbesök på högstadiet försvinner spänningen tvärt. Allt verkar läskigt och när tjejerna i klassen börjar spana på högstadiekillarna känner sig Linnéa liten och töntig. Att bästisen Vanessa blir tillsammans med Tor i sexan gör det hela ännu värre. Linnéa vill inte följa med på hennes knäppa grejer; hänga i centrum eller skolka. Men samtidigt vill hon inte förlora sin bästis. Hur ska hon göra? Till slut måste hon kanske välja.

Precis som i Långt ifrån cool och Långt ifrån kär handlar den tredje boken om Linnéa om vänskap och svek. Ingrid Olsson hittar rakt in i hjärtat på läsarna.

Abbe hatar insekter, något Istermyrträsk är fullt av. Hennes mormors knep för att komma över fobin är att träffa bibliotekarien och insektssamlaren Sven, han kan lära henne att tycka om insekter. Fast Abbe är högst tveksam, det visar sig att han har ett helt insektsrum hemma. Särskilt intresserad är han av den tvekäftade sågstekeln, det är hans mål i livet, att hitta en sån.

I femtioårspresent tänker Abbes mormor att Sven ska få en tjej, han måste ju umgås med andra än sina insekter. Fast Abbe har andra planer: hon ska hitta den tvekäftade sågstekeln. Men hon ska inte leta själv, nej, hon tar sina kompisar till hjälp. Och deras kompisars kompisar. Och faktiskt, både jakten på en fjälla och jakten på stekeln går vägen.

Uppföljaren till Min första världssensation är en uppvisning i humor och tajming. Så här ska en rolig bok för slukarna vara!

- Älska är ett så stort ord, sa Emma. Nästan för stort.
Jeppe håller med. Nu gör han det. Nu önskar han att han aldrig träffat henne, för då hade han sluppit veta hur det kan kännas. När det är på riktigt.
När det är så stort att det inte får plats inuti.

Jeppe har det bra. Egentligen har han det skitbra. Han får inte glömma det. Egen lägenhet i stan. Tio minuter till badplatsen och två månader tills plugget börjar. Och han är fri som en fjärt när han följer med polaren Juggo på sommarens alla fester. Så varför känner han sig som en ledsen gammal köttbilssjäl där han sitter i sin sunkiga andrahandsetta och lyssnar på smöriga låtar om olycklig kärlek?

På fullt allvar, men med mycket värme och humor skildrar Ingrid Olsson ett förhållandes uppgång och fall.

Ingrid Olssons första bok om Linnéa, Långt ifrån cool, hittade snabbt sina läsare. Nu kommer den fristående fortsättningen.

"Jullovet är slut och i morgon börjar skolan. Äntligen! Om jag bara kunde somna.
Jag har puffat till kudden säkert hundra gånger, läst och räknat får, men ingenting har funkat. Ingenting hjälper mot pirret.
Det är inte tanken på läxor och frökentjat som får det att kittla som läskbubblor ända ut i tårna. Det är ett ord på sex bokstäver: Vilmer."

Mycket har hänt i Linnéas liv sedan vi träffade henne sist. Hon har blivit bästis med Vanessa, som var supertaskig mot henne tidigare, och hon har lyckats övertala mamma och pappa att få börja använda linser. Hon är inte ensam och ledsen längre. Den nya Linnéa är cool och glad.
Linnéa och Vanessa längtar till att jullovet ska ta slut så att de får träffa den nya killen som ska börja i klassen: Vilmer. De är säkra på att Vilmer är jättesöt. Det hörs ju på namnet. V som i världens sötaste. Egentligen ville Vanessa att det skulle vara V som i vacker, men det tyckte Linnéa lät töntigt och då blev det som Linnéa tyckte. Det mesta blir som Linnéa vill nu för tiden. Men när det kommer till Vilmer är det inte mycket som blir som Linnéa önskar ...

Precis som i Långt ifrån cool handlar det här om vänskap och svek. Och om kärlek. För om man blir kär i samma person som sin bästis ställs ju allt på sin spets: Killen eller bästisen - vem ska man välja?

Annalena Hedman debuterar med en härligt fnissig bok om Abbe, en störtskön tjej som man inte kan värja sig emot. I ett högt tempo, skickligt skrivet och med perfekt tajming trissas handlingen upp.

Abbe och hennes kompisar Antón och Nadja ger sig tusan på att få till en riktigt redig världssensation i det lilla samhället Istermyrträsk där de tillbringar sommaren.
Bered er på storartade världsrekordförsök i mums-mumsätning, tändstickor instoppade i näsan, kast med litet grässtrå och mycket mer. Samt halsbrytande humor och mycket fniss förstås!
Istermyrträskborna får huka sig - snart är ingenting sig likt ...

"Hela eftermiddagen satt vi på bibblan och bläddrade igenom Guinness rekordbok. Vi letade rekord som vi skulle kunna slå.
Till slut pekade Antón på en bild av en kille som hade massor av sugrör instoppade i munnen.
- Jag får in fler, sa han tvärsäkert.
- Aldrig, sa jag. Han har ju mycket större mun än du. Han är vuxen för det första och för det andra har han säkert gjort muntöjningsövningar i flera år!
- Jag får in fler, sa Antón.
Jag vet faktiskt inte varför jag och Nadja lät honom försöka ..."

Augustnominerade Ingrid Olsson skriver hudlöst och drabbande om unga människors känslor.

"Jag vet hur det känns där uppe. Vet hur det suger i magen och hur vinden tjuter i öronen när man lutar sig ut. Men hur känns det att hoppa? Hur mycket hinner man tänka innan man slår i marken? Var det lätt? Eller stod du vid kanten och tvekade? Du vet inte vem jag är, men jag skriver till dig ändå. Jag har ingen annan att prata med. Jag vill berätta allt för dig. Jag tror att det kan hjälpa mig. Att våga."

En månad innan Lisen ska ta studenten händer en tragedi på hennes skola. En kille tar sitt liv. Lisen börjar skriva brev till honom. I breven berättar hon om de känslor och tankar som gömmer sig längst inne i henne. Det handlar om blygsel, rädsla och om livet som ibland kan kännas mer skrämmande än döden.
Men i Lisens ganska jobbiga liv finns en person som skickar sms och ringer till Lisen. En person som tycker väldigt mycket om henne.
Hudlöst, drabbande och med kristallklar psykologisk skärpa. Ingrid Olsson visar återigen att hon är en mästare på att fånga unga människors känslor.

Lagom till sin 11-årsdag ska Linnéa få glasögon och hon är inte alls glad. Men kanske är det sant som mormor säger, att glasögon kan vara något bra. Något som gör att man själv kan välja vem man vill vara. Till att börja med verkar det faktiskt så. Populära Vanessa vill plötsligt vara kompis med Linnéa. Men det är något som inte stämmer ...
Mitt i prick om vänskap och svek och om att vara modigare än man först tror.

En stark och drabbande ungdomsroman om att vara sjutton år och ha en farmor som man älskar, en farmor som kanske kommer att dö. Och om en saknad efter en pappa som gick bort för många år sedan som nu tvingar sig på igen. Men också om kärlek och fotografier. Om att tycka om någon på håll och vara för rädd för att ta kontakt, men ändå till slut kollidera med varandra. Hur ett kort möte kan bli ett litet hål i mörkret och kanske en öppning.
Ingrid Olsson skriver sparsmakat och poetiskt. Här visar hon ännu en gång att hon är en mästare på att fånga unga människors känslor!

Ett litet hål i mörkret nominerades till Augustpriset 2008 i barn- och ungdomsklassen.

Ingrid Olsson är en mästare på att fånga unga människors känslor. I Betong fjäril betong skriver hon sårbart, ömsint och plågsamt autentiskt om den första stora kärleken.

I betongen där alla höghus ser likadana ut och inget någonsin händer bor de, Anders och Silja, vänner sedan ettan. Anders, med hår som en späckhuggare och ring genom läppen. Silja, blek som ett mumintroll, som inte vill heta som finlandsbåtarna. Anders längtar bort, han längtar till Sanna med hud som choklad i den upplysta villan med stor trädgård. Silja längtar bara efter Anders, efter att få avslöja sin stora hemlighet, få ha honom för sig själv.
"Även om det sket sig så försökte jag i alla fall. Även om betongen bara var en fjäril i några sekunder. Det är hårt att vara ung, tänkte jag. Hårt som fan. Men det har sina ljusa stunder, sina fjärilar."

En stark ungdomsbok om kärlek som träffar rakt i hjärtat, skrivet på Ingrid Olsson särpräglade poetiska prosa.

Hur går det med han då?
Syrran biter i hjärtat.
- Trummisen?
Jag skakar på huvudet.
- Skolan då?
Jag skakar igen.
- Är det verkligen så jävligt? säger hon och skrynklar pannan.
- Jag saknar dig, säger jag.

Hanna saknar sin syster, den enda som Hanna kan prata med om allt som är jobbigt. Som skolan. Och Kalle. Världens snyggaste trummis! Hanna är dökär i Kalle. Men han är ihop med Jossan, mardrömstjejen med silkesblont hår.
Hur långt ska man gå för att få den man vill ha? Är det okej att såra andra på vägen? Och hur mycket ska man utsätta sig själv för?

Ingrid Olssons bok Stenhjärta träffar rakt i magen.

På ytan verkar allt bra, men när Ida blir kär i Nore måste hon bestämma sig. Ska hon avslöja den mörka hemligheten, att hennes mamma nästan varje kväll förvandlas till någon annan, att hon dricker?

"Ingen annan än jag vet vad som gömmer sig bakom plastpåsarna under diskbänken och i papperskassarna i garaget. Vad det där tunga, hårda är som trängt sig in bland de mjuka kläderna i mammas garderob. Var de mörka fläckarna i heltäckningsmattan kommer ifrån. Eller som vet hur mammas pupiller kan skvalpa runt som vrakdelar i hennes ögon."

Ingrid Olssons debutbok är en stark, berörande och engagerande roman. På ett osentimentalt, sakligt, vackert, vindlande språk berättar hon om hur det är att växa upp med en förälder med alkoholproblem, ett fortfarande tabubelagt ämne. Boken handlar också om att utvecklas från tonåring till nästan vuxen, om att bli jättekär, om att svikas och svika.