”När man pratar om ’flyktingar’ är det lätt att INTE tänka på de enskilda människorna”

En ensamkommande pojke som saknar sina föräldrar. En familj som tar emot och en jul som förenar. För femte året i rad ger vi ut en adventsbok med några av Sveriges bästa barnboksförfattare och illustratörer. Bakom årets adventsbok står Siri Spont och illustratören Alexander Jansson. En förtrollad jul har flyktingtema och utspelar sig i en betongförort som skimrar av värme och magi. Det är en stark och aktuell bok, som tar upp längtan, behovet av gemenskap och fantasins betvingande makt.

Hur kom du på du idén till årets adventsbok? Varför valde du flyktingtemat?

– Min första tanke var att jag ville skildra det magiska i våra miljonprogramsförorter – betonghusen som sträcker sig mot himlen där alla lysande fönster faktiskt nästan får dem att se ut som tredimensionella adventskalendrar. De uråldriga gamla skogarna som ofta finns alldeles intill. Jag ville testa om det gick att kombinera bilden av julen, som så ofta hamnar i något slags påhittad gammelsvensk mystradition när den ska skildras, med en plats som (ganska orättvist) blivit symbol för något nytt, främmande och fult – betongförorten – och se om det gick att få till en sprakande, glittrande fusion.

Sedan tänkte jag inte att jag skulle välja just flyktingtemat, utan snarare skildra barnen som lever på den här platsen. 2015 kom det över 35 000 ensamkommande barn på flykt till Sverige. Det är en svindlande siffra – den GÅR nästan inte att förstå. När man pratar om "flyktingar" är det så lätt att INTE tänka på de enskilda människorna i gruppen. I den här boken ville jag göra precis tvärtom och berätta om ett av de 35 000 barnen, om än ett fiktivt – Yusuf – och skildra honom i första hand som ett barn, inte en flykting. Det skulle förstås kunna bli hur mörkt och tungt som helst, men nu berättas allt ur den jämnåriga Marthas synvinkel. Plötsligt blir hon av med sitt rum för att en främmande person ska bo där, och hon kämpar mellan viljan att göra gott och längtan efter att allt ska vara som det brukar.

Vad har du själv för relation till människor som har flytt?

– Jag bor i Stockholmsförorten Skärholmen sedan 15 år tillbaka och i skolan där mina barn går i finns det många barn med föräldrar som flytt hit, och en hel del barn som själva är födda i andra länder. Genom att bo här – och genom att ta lärdom av mina barn – har jag lärt mig något som borde vara en självklarhet för alla: människor som flyr hit är inte offer, inte symboler, inte helgon, inte skurkar som kommer hit för att utnyttja den svenska välfärden. De är som vilka människor som helst, med bra och dåliga dagar, fina och mindre fina sidor.

När jag började skriva på En förtrollad jul tog jag kontakt med en bekant som flytt från Syrien. Min plan var att hon skulle berätta traditionella sagor från Syrien som betytt mycket för henne som barn och som jag kunde använda mig av i boken. Men alla sagor hon återberättade var sådana jag också läst och hört som barn, och till slut kände jag mig rätt fånig som haft intentionen att hitta det exotiska, när det ju var uppenbart att det var någon som var så lik mig själv som satt framför mig. Fast det här samtalet betydde ändå jättemycket för boken eftersom det visade sig att familjen faktiskt haft ett ensamkommande barn, en släkting, boende hos sig – precis som Martha i boken. Då kunde jag istället ställa alla de där praktiska frågorna som jag gått och grubblat på.

Uppdraget att få göra den årliga adventsboken går till några av Sveriges bästa författare och illustratörer. Hur kändes det att få frågan?

– Det är litteraturvärldens motsvarighet till att bli tillfrågad om man vill vara årets julvärld i SVT, ha, ha! Jag blev jättesmickrad – och livrädd. Men självklart tackade jag ja. Eller snarare tackade jag nja. Jag sa att jag var tvungen att fundera i någon vecka om jag överhuvudtaget kunde komma på en historia som passade formatet. Jag hade stora problem med hur jag skulle få in jultomten i någon historia.

Sen började jag tänka på att jag alltid föredragit Karl Bertil Jonssons jul framför Kalle Anka på julafton, och där någonstans föll en pusselbit på plats. Jag insåg att jag kunde fokusera på den andra sidan av julen som är viktig – den som handlar om att tänka lite extra på andra människor än ens närmsta familj just kring jul. Så jag stämde av med förläggare Moa och redaktör Ylva om jag överhuvudtaget FICK skriva en adventsbok där jultomten inte är en central gestalt.

Vad ska en bra jul/adventsbok innehålla?

– Snö, magi och främlingar som hjälper varandra – om du frågar mig. En talande hamster – om du frågar mina barn. Och någon gång under handlingen får man gärna fälla en tår och känna att det faktiskt finns hopp om människorna och världen.

Hur tänker du att det kommer att gå för Yusuf, den ensamkommande pojken i boken?

– Jag önskar av hela mitt hjärta att det ska gå bra för honom. Till skillnad från många andra ensamkommande har han ett skyddsnät av människor som verkligen bryr sig om honom här i Sverige. Så tänker jag också att barnläsarna ska uppfatta det. Men mitt vuxna jag tänker med ett hugg i hjärtat att med den nya "hårdare" invandringspolitiken kommer varken han eller hans föräldrar att få stanna i Sverige.