Roligt, fartfyllt, smart och mitt i prick för slukaråldern

Tilda bor på landet och älskar djur. Hon har en storasyster som är typ perfekt, en bästis som tyvärr helst verkar vilja vara med de populära i klassen och en ponny som hon håller på att bli för lång för. Dessutom är Tilda helt övertygad om att hon aldrig i livet kommer att lyckas bli ihop med någon.

Nu kommer de tre första böckerna om Tilda i en härligt tjock och lätt reviderad samlingsvolym, mitt i prick för slukaråldern. Vänner, lögner och (väldigt tjocka) kaniner handlar om alla de där sakerna som man håller på att fundera livet ur sig på när man är i mellanstadieåldern: Om vänskap och svek, hur mycket man kan hata taskiga Marcus, om att älska djur mer än allt annat, om att ha en storasyster som bestämmer allt, om att vara kär i helt fel kille och om att vara rädd – men ändå våga ibland. Roligt men också sorgligt, pirrigt och spännande. Boken är full av listor, genialt illustrerade av Jonna Björnstierna.

– Jag ville skildra hur det var att växa upp på landet idag. Allt det underbara – som att man kan bo i villa och ha massor av djur utan ett ens vara rik – men också det jobbiga – som att man faktiskt kan tvingas cykla fem kilometer för att få träffa en kompis. Lite för ofta upplever jag att landsbygden i barnböcker har blivit mer av en symbol för det idylliska än en verklig plats – jag kände inte igen mig i det. Resultatet blev böcker som handlar mycket om min egen uppväxt i Svärdsjö, Dalarna, men placerade i en nutida kontext.

– En sak som är självupplevd är det här med kaninerna. Precis som Tilda och hennes bästis Thea tristess-parade jag och min kompis våra kaniner när vi inte hade något bättre för oss, och i likhet med hur det går i boken var det en sysselsättning som snabbt gick överstyr. Vem vet, det kanske fortfarande finns arvingar till den kaninstam vi avlade fram i Svärdsjö?

Vänner, lögner och (väldigt tjocka) kaniner innehåller böckerna: Utan djur så dör jag, Bara jag vågar och Längtar så jag spricker.