”Att göra en bok om ett höghus var ett roligt formexperiment”

Din nya bok I huset där jag bor är som ett dockskåp fyllt med människor, djur och oändligt mycket att titta på. Berätta om upprinnelsen till boken?

Idén började gro när jag bodde över hos en vän i stan, i ett ovanligt lyhört hyreshus. Dörrar slog och det skramlade i trappan samtidigt som det hördes pianoklink och någon spolade i en toalett ovanför medan röster sorlade på andra sidan väggen. Det är någonting fint med att ha det där livet omkring sig, i sin vardag, tycker jag. Och det blir tydligt att även om vi ser oss själva som självständiga och på många sätt oberoende, så är vi ändå delar i varandras liv. I huset såväl som utanför.

Att göra en bok om ett höghus var både ett roligt formexperiment och någonting som kändes engagerande i en tid då vi allt mer verkar lägga märke till olikheter mellan oss själva och andra, istället för att se likheterna.

Var hittar du inspiration till dina böcker?

För det mesta i sånt som jag har runtomkring mig, och i frågor och fenomen jag går och tänker på. Eller på saker som följt med från när jag själv var liten. När jag gjorde den här boken tänkte jag mycket på när jag som barn sålde majblommor i hyreshusen på Tallbacksvägen i Sandviken. Jag och min kompis Sissi tog hissen upp till översta våningen och sedan ringde vi på dörr efter dörr, hela vägen ner. Och varje hall vi kikade in i skilde sig från den förra, trots att det i grunden var samma slags hall. Bara att det kunde lukta så olika hos olika människor! Och att man ibland kände sig välkommen och andra gånger helst ville springa sin väg. Inspirationen till boken kommer ur minnet av hur spännande det var att få de där glimtarna av människors liv.

Boken inbjuder verkligen till samtal och diskussioner. Hur har du gått tillväga när du komponerat berättelsen, och hur tänker du kring bokens målgrupp?

Bilderna har fått växa fram, pryl efter pryl, utan några tankar på vilka som ska bo i lägenheterna eller vad de olika rummen ska förmedla. Människorna i boken har dykt upp allt eftersom, och vilka de visat sig vara har fått styra val av tapeter, möbler och annat. Att hålla på med boken har verkligen varit som att möblera ett dockskåp!

Jag har velat göra en bok av ett slag som jag själv gillade när jag var liten, där man får möjlighet att upptäcka detaljer och samband (sådant som vuxna läsare många gånger missar) och där man själv får dra slutsatser utan att det är övertydligt eller uppstyrt. Jag vill att miljöerna ska vara dockskåpslika samtidigt som allt ”riktigt" måste finnas med: laddsladdar, eluttag, brandvarnare, dammråttor, toaborstar. Människorna är tecknade som silhuetter för att bjuda in läsarens egen fantasi, men om man vill kan man ta reda på mer om bokens karaktärer (deras porträtt finns på insidan av pärmen). Jag hoppas att boken ska funka för olika åldrar och på många olika sätt, som högläsningsbok, eller som en bok man upptäcker genom bilderna.

Längst bak i boken finns frågor man kan fundera över (fler frågor går att hitta på Rabéns hemsida), men svaren kan se olika ut beroende på vad man själv lägger märke till och vilka associationer man gör. Och på affischen som följer med kan man veckla ut huset i sin helhet, med vind och tvättstuga och grovsoprum.

Sist men inte minst undrar vi förstås hur du bor själv?

I ett enplanshus på landet, i utkanten av en liten småländsk by, omgiven av kohagar, hästhagar och skogen.