Släng lillebror till krokodilerna!
Foto av :
Illustration: Mari AhokoivuPublicerad:
2019-03-07Att få en liten syster eller bror står högt på många barns önskelista. Men Dorrans lillebror är inte alls så där gullig som alla säger, ändå bryr sig mamma mest om honom, tycker hon.
När författaren Moa Eriksson Sandberg födde sitt andra barn föddes fick det äldsta en kris, blev väldigt svartsjuk på bebisen och ville själv vara en bebis.
– Jag minns det som en väldigt intensiv och slitig tid när jag satt och ammade bebisen, samtidigt som min tvååring kravlade uppe på min rygg. Och som mamma höll jag på att förgås av dåligt samvete, säger hon. Jag kände mig som en svikare. Min mamma sa att ”det är ju inte så konstigt att hon är svartsjuk, tänk dig om din man skulle komma hem med en till fru och säga att, nu ska hon också bo här”.
Nu är hon aktuell med Gulliga lillebror, en bilderbok illustrerad av serietecknaren Mari Ahokoivu och som vänder sig till läsare i åldrarna 3–6 år.
Dorrans nya bror är så liten att han inte kan gå, inte prata och inte äta kex. Det enda han kan är att tutta, sova, skrika och bajsa gult. Lillebror är tråkig, tycker Dorran och dessutom bryr sig alla bara om honom. ”Jag vill slänga lillebror i soptunnan”, snyftar hon. Men om Dorran blir en bebis, kommer alla att gulla med henne också? Med för liten tröja och lillebrors napp känns allt perfekt – ända tills de kommer fram till förskolan och kompisarna.
– Jag hoppas att barn som läser boken ska känna igen sig i Dorran, men också skratta, säger Moa Eriksson Sandberg. Dorran är en kaxig unge som gör lite som hon själv vill.
Moa Eriksson Sandberg har skrivit nästan tjugo barnböcker för olika åldrar, bland annat den hyllande barnromanen Den första flickan skogen möter och småbarnsböckerna om babyaktiviteter som Vi går på babydisco och Vi går på babysim. Gulliga lillebror är hennes första bilderbok för de lite äldre bilderboksläsarna. Det är också första bilderboken för finska illustratören Mari Ahokoivu, som gett liv åt karaktärerna på ett underbart sätt.
– Jag blev väldigt glad när jag fick veta att en av inspirationerna till mamman i boken var kinesisk punk, för då kunde jag rita tatueringar jag verkligen gillar, säger Mari Ahokoivu. Helt plötsligt fick jag också upp ögonen för vilken sorts röra mina vänner med barn har hemma. Den var annorlunda och mycket mer intressant än min egen oordning därhemma. Det var bra inspiration!
Relaterade artiklar