”Gamla, förfallna byggnader inspirerar mig”

Eva-Lottie ska tillbringa sommaren i ett ödsligt hus på landet. Långt hemifrån och med bara sin mamma som sällskap. Mamman som är författare ska skriva klart en roman och det visar sig snart att hon har väldigt lite tid över för att umgås.

För att fördriva tiden bestämmer sig Eva-Lottie för att också hon skriva en bok. Det ska bli en spökhistoria om huset de befinner sig i. Inte för att hon tror på spöken. Men trädgården är onekligen läskig, liksom vissa delar av huset. När Eva-Lottie går på upptäcktsfärd till fjärde våningen träffar hon Gloria, en mycket gammal dam som bott i huset i större delen av sitt liv.

Gloria börjar berätta om husets historia och om sin tid som filmstjärna i USA. Under deras dagliga möten utvecklas en annorlunda vänskap. Men varför fortsätter huset att ge Eva-Lottie kalla kårar? Och hur ska hon tolka de mystiska tecken som uppenbarar sig för henne?

– Inspirationen till Glitterflickan kommer från ett hus i Berlin där jag vistades några dagar under 2012 på en slags workshop för nordiska författare, berättar Moa Eriksson Sandberg. Gamla byggnader inspirerar mig mycket, speciellt förfallna, övergivna platser som har sett sina bästa dagar.

– Det är en spökhistoria som förhoppningsvis får läsarna att huttra i sommarvärmen. Men framförallt är det en kärlekshistoria, och en berättelse om att få vara den man är. Tjocka barn i populärkulturen är ofta korkade eller lata, det finns väldigt mycket fördomar om överviktiga. Därför var det viktigt för mig att ha en självsäker, tjock huvudperson som trivs i sin egen kropp. Jag hoppas att det kan få läsarna att tycka om sig själva mer. Mitt hjärta värker när jag hör om tioåringar som inte vill visa sig på stranden för att de skäms för sina kroppar.

– Dessutom är det faktiskt en historia om själva skrivandet i sig, och vad det innebär att vara författare!