Jenny Jägerfeld: ”Jag tar alla frågor på allvar”
Foto av :
Illustration: Johanna ArpiainenPublicerad:
2019-06-08”Hjälp! Mina föräldrar lyssnar för mycket på Kent” och andra nödrop från den populära SvD-spalten Fråga Jenny finns nu som bok.
Det händer mycket kring författaren och psykologen Jenny Jägerfeld just nu. Förra årets succé Comedy queen blev både Augustnominerad och ska bli filmatiserad, hon är precis i slutfasen av arbetet med romanen Mitt storslagna liv och utöver författarskapet och psykologverksamheten svarar hon sedan fyra år tillbaka på barns frågor om känslor i SvD Junior, något som har resulterat i nya boken Fråga Jenny! Om kroppen, själen och allt runtomkring.
Här finns närmare hundra livsviktiga frågor och svar samlade, indelade ikategorier som kärlek, kompisar, familj och skola. Frågorna täcker in hela spektret, från klassiska funderingar kring kompisproblem (både att man inte har några vänner och konflikter med vänner) och tankar kring puberteten till mer oväntade problem. Ett exempel är flickan som gjort stor snögubbe, Ölle. ”När snön började smälta så la jag den i frysboxen. När pappa såg det sa han att Ölle inte kan ligga där, för där ska det vara mat. Men om jag tar ut Ölle dör han ju!”.
– Frågan gav mig en chans att resonera kring livets gång och kretslopp. Och jag gillar när frågorna är så här detaljerade. Barn kan ibland glömma bakgrundsinformationen och skriver bara: ”Jag mår dåligt, vad ska jag göra?” Vad svarar man då?
Slående är att Jenny alltid tar läsarna på allvar, även när frågorna är så absurda att man undrar om de är på riktigt.
– Man måste ju ta dem på allvar! En del trodde att frågan från en kille som trött på att hans föräldrar lyssnade så mycket på Kent var påhitt, men vi fick kontakt med killen och det var verkligen ett problem för honom.
Utmaningen ligger i att inte fastna i att upprepa standardlösningen att man ska gå och prata med någon vuxen.
– Skälet att de skriver till mig handlar ju ofta om att de inte har någon vuxen att vända sig till!
Ibland kan barn lösa saker själva, menar Jenny. Som tjejen som hörde av sig för att hon mådde dåligt för att hon hade snattat.
– Där kanske inte skolkuratorn ska lösa problemet, utan hon själv genom att gå tillbaka till butiken och erkänna vad hon har gjort. Men det är svårt att inte vara för käck ibland.
Relaterade artiklar