Svenska fåglar ger en flygande start på naturintresset

Med Svenska fåglar vill Martin Emtenäs och Jonas Källberg vill väcka samlarivern hos barnen. 

– Det finns hur många fågelböcker som helst, konstaterar Martin Emtenäs. Antingen gör man ingen alls, eller så gör man något helt nytt. Ornitologerna jag känner muttrade när ungarna gav sig ut för att jaga Pokémons i timmar. Tänk om man kunde få barnen att gå ut i naturen och samla på fåglar också!

Fågelkännaren och programledaren Martin Emtenäs och illustratören Jonas Källberg har analyserat strukturen och pedagogiken i Pokémon Go och skapat ett formspråk som påminner om det i spelet. Resultat är en extremt användarvänlig och intuitiv fågelguide, där man samlar på fåglar i familjer. 

I Svenska fåglar lär man känna 40 av Sveriges 250 arter uppdelade familjevis, hackspettar för sig, kråkfåglar för sig, finkar för sig o.s.v). Varje familj presenteras med en huvudfågel och tre andra medlemmar i familjen. All information är djupt grundad i vetenskapen och kontrollerad av flera av Sveriges främsta experter på området.

Varför är det bra och viktigt att lära känna fåglarna omkring oss?

– Att lära sig mer om naturen överlag är viktigare än någonsin när allt fler växer upp bortkopplade från naturen och samtidigt som naturen är mer hotad än någonsin, säger Martin Emtenäs. Fåglar är ett bra sätt att börja på. De finns nästan överallt och varje fågel har sina egenheter som gör den unik och intressant.

Själv har han många favoriterfåglar i boken.

– Till exempel Göktytan, för att den är så märklig. Stjärtmesen för att den är så charmig och skatan för att den är så listig. Men listan är lång! 

Martins spännande faktatexter kombineras med Jonas Källbergs lekfulla illustrationer, snygga symboler och överskådliga grafik, som även den hämtar inspiration från spelets värld. Informationen är otroligt lätt att ta till sig och funkar även för vuxna nybörjare. Jonas Källberg var själv helt grön i fågelvärlden han han åtog sig uppdraget:

– Den stora utmaningen har varit just dom förbaskade fåglarna, säger han. Jag har, sedan tidig ålder, lidit av den självdiagnoserade åkomman ”nedsatt naturintresse” vilket betyder att jag inte ens har kunnat skilja på skata och kråka, än mindre rita någon av dom. Som om det inte var tillräckligt så visade det sig vara betydligt svårare än vi först hoppats att hitta rätt ton på bilderna. Vart går gränsen mellan avbildande och karikatyr? När blir fågeln för overklig och när blir den för fantasilöst verklighetstrogen? Jag tror och hoppas verkligen att vi har hittat rätt och gör våra svenska fåglar rättvisa!

Vad hade du för vision när det gällde bilderna?

– Vi ville skapa en värld som man känner igen, men som ändå skiljer sig så pass mycket att den skulle kunna locka någon som mig – som aldrig självmant skulle sätta en fot i skogen – och på något sätt få hen att vilja utforska vidare. Lyckas vi med det så skulle vår bok med lite tur kunna fungera som en inkörsport för ”tyngre naturlitteratur” och i förlängning ökat intresse och kunskap.