bok

Onkel Montagues spökhistorier

Chris Priestley

Författare

David Roberts

Illustratör

Beskrivning

2009-03-13
Svenska
9-12

Författare

Chris Priestley

Illustratör

David Roberts

Onkel Montague bor ensam i ett stort hus i en otäck skog. Varje gång hans unge brorson Edgar kommer på besök berättar han en ny, otäck spökhistora. Men för varje historia blir Edgar mer och mer medveten om att det är något kusligt på gång i det stora gamla huset. Snart framträder ett mönster - alla historier handlar om unga människor som har råkat illa ut på de mest fasansfulla sätt. Men hur kan onkel Montague känna till alla historier? Och vad är det egentligen som döljer sig i onkelns mörka förflutna?

Som en blandning mellan Edgar Allan Poe och Alfred Hitchcock är denna nervpirrande spökhistoria för alla unga skräckälskare.


Detaljer

Bokinformation

Åldersgrupp

9-12

Originaltitel

Uncle Montague's Tales of Terror

Originalspråk

Svenska

Översättare

Cajsa Odeskans

Språk

Svenska

Publiceringsdatum

2009-03-13

Läsordning

0

Produktion

Miljömärkning

Nej

CE-märkning

Nej

Produktdetaljer

ISBN

9789129669183

Antal Sidor

240

Ryggbredd (mm)

23

Höjd (mm)

201

Vikt (kg)

0.409

Bredd (mm)

131

Recensioner

bokomaten.blogspot.com

”Ååååh, vad härligt rysligt det här är.”

"Ååååh, vad härligt rysligt det här är. Boken är Hcg-klassad och passar säkert bra för en 11-åring men ajajaj, vad jag myser när jag läser det här jag också. Jag gjorde dock misstaget att läsa den här boken när jag var ensam i sommarstugan och sov över inför bokmässan… "

”Det är snyggt utfört.” Svenska Dagbladet recenserar Onkel Montagues spökhistorier

"Det är snyggt utfört. Chris Priestley balanserar väl mot genrens formler - igenkännbart, men bara stundtals förutsägbart. Litterära referenser och små hattlyftningar poppar här och var upp. Illustrationerna underbygger skickligt skräckens intrång. Det är tillbörligt läskigt, inte utan uppfriskande ironi och humor. Och om man önskar, kan man även lära sig något om hur en bra berättelse byggs upp. Inte bara en spökhistoria."Per Israelson, Svenska Dagbladet

”En bok att rysa till, och att imponeras av.” boktoka.se

"Det här var en samling berättelser som jag gillade. Lagom kusliga historier, på intet sätt snälla i en snygg ramberättelse. En bok att rysa till, och att imponeras av."boktoka.se

 

Spökhistorier från den mörka tunneln

Om boken

Kritikerhyllade Chris Priestley befäster med sin tredje bok sin position som barnens egen lysande hybrid mellan Stephen King och Edgar Allan Poe. Inget för mörkrädda!

När Robert ska åka ensam med tåget till skolan för första gången kommer plötsligt en märklig vitklädd dam in i kupén. Hon är ung och vacker, men kuslig. Det är något med henne som inte stämmer. Precis i ingången till en lång, mörk tunnel blir tåget stående och för att fördriva tiden börjar damen i vitt berätta historier för Robert, den ena kusligare än den andra.
Möt guvernanten som mer och mer börjar inse att problembarnet hon är satt att undervisa kanske inte existerar, eller den kringresande dockmakaren som har mycket udda material i sina dockor.

Mördarplantor, dinosaurieliknande vidunder och onda älvor - allt ryms i Priestleys nervkittlande skräckvärld, där de novelliknande historierna så småningom knyts samman i en blodisande helhet.

Chris Priestley

Spökhistorier från den mörka tunneln

 

Relaterat

Runaway Kid

Om boken

”Jag kallar mig Kid och jag drömmer om att rymma. Det finns egentligen bara en sak jag kommer att sakna. Grannens katt.” Så börjar Runaway Kids story. Kids hemliga dagbok. Det är rörigt i Kids liv och kaos i hennes huvud. Hennes enda egentliga trygghet är katten Mjau Mjau. Det finns saker de inte pratar om i familjen. Mamman till exempel. När ett skämt går överstyr och hon enligt sin pappa och bror drar skam över familjen blir Kid jourhemsplacerad.
Samtida och lättillgängligt om lojalitet, identitet och att stå upp för sig själv. En verklighetsbaserad berättelse med övernaturliga inslag.Svartvita illustrationer av Tone Lindholm."Petrus Dahlin berättar om konflikter och osäkerhet på ett avväpnande enkelt och ändå ingående sätt. Hans vardagliga språk är träffsäkert och autentiskt. Tone Lindholms avskalade, rena bilder förstärker och tydliggör känslorna i berättelsen." BTJ om Runaway KidPressröster :"Serietidningsestetiken i de svartvita bilderna visualiserar skickligt berättelsens innehåll. /.../ Det här är en inkännande, spännande och smått humoristisk berättelse på ett språk som flyter fint och är lättillgängligt.” BTJ om Den osynlige”Poetisk, grym, hård, mystisk, rolig, realistisk, overklig, sparsmakad. /.../ "Tidlös och ändå så rätt i tiden. Svart. Humoristisk. Varm. hård. Gripande. Frustrerande ... Ni fattar, den griper tag." Johan Anderblad, Nyhetsmorgon om Min nya vän Håken"Beskrivningarna är enkla, men målande. Replikerna är ofta korta, men laddade och vassa. Här finns mycket spänning och mörker, men också en del humor." Borås Tidning om Min nya vän Håken

Petrus Dahlin, Tone Lindholm

Runaway Kid

Banjo Baby

Om boken

Sasha vände sig mot mig och stirrade mig djupt in i ögonen. Som om hon försökte se igenom min själ.
– Men Mörten, det GÅR inte att bry sig om vad andra tycker. Dessutom finns det en massa kända och lyckade människor som har Tourettes.– Va? Vilka då? frågade jag skeptiskt.Sasha knappade på sin telefon i några sekunder innan hon skrek:– Mozart! Mozart hade Tourettes!– Va? Hade Mozart Tourettes? Pratar du alltså om ... om Wolfgang Amadeus Mozart?– Nej, jag pratar om Gösta Marmeladus Mozart, hans bror. Såklart jag menar Wolfgang! Lyssna här: ”Det finns tecken på att Mozart hade Tourettes syndrom. Människor i hans närhet har beskrivit att han ofta gjorde grimaser eller fick ansiktsryckningar, rörde händer och fötter på ett ofrivilligt, upprepat sätt och plötsligt kunde låta som en katt. Dessa beteenden har vissa forskare tolkat som motoriska och vokala tics, vilket är typiskt för Tourettes syndrom.”– Va? Lät han som en katt? Det är ju precis som jag! sa jag och mjauade så verklighetstroget att en av kaninerna plötsligt skuttade iväg in i en liten träkoja.Märta, eller Mörten som hon kallas, älskar att spela banjo och har startat en videokanal som heter Banjo Baby. En dag får hon ett meddelande från en tjej som heter Alma de Palma, som också spelar banjo och som har sett Mörtens videor. De börjar skriva till varandra och blir snabbt väldigt nära, de pratar om allt – eller nästan allt. För hur berättar för någon man gillar att man har Tourettes syndrom och plötsligt kan börja stampa med foten eller jama som en katt? Jenny Jägerfeld är tillbaka med en fristående uppföljare till bok- och filmsuccén Comedy Queen och äntligen får vi lära känna Sashas underbara bästis Märta lite bättre. Med sin säregna blandning av humor och svärta berättar Jenny Jägerfeld om kärlek och vänskap – men också om de knepiga och ibland ganska pinsamma situationer man kan hamna i när man inte alltid beter sig som förväntat.

Jenny Jägerfeld

Banjo Baby