bok

Spökhistorier från den mörka tunneln

Chris Priestley

Författare

Beskrivning

2011-06-10
Svenska
9-12

Författare

Chris Priestley

Kritikerhyllade Chris Priestley befäster med sin tredje bok sin position som barnens egen lysande hybrid mellan Stephen King och Edgar Allan Poe. Inget för mörkrädda!

När Robert ska åka ensam med tåget till skolan för första gången kommer plötsligt en märklig vitklädd dam in i kupén. Hon är ung och vacker, men kuslig. Det är något med henne som inte stämmer. Precis i ingången till en lång, mörk tunnel blir tåget stående och för att fördriva tiden börjar damen i vitt berätta historier för Robert, den ena kusligare än den andra.
Möt guvernanten som mer och mer börjar inse att problembarnet hon är satt att undervisa kanske inte existerar, eller den kringresande dockmakaren som har mycket udda material i sina dockor.

Mördarplantor, dinosaurieliknande vidunder och onda älvor - allt ryms i Priestleys nervkittlande skräckvärld, där de novelliknande historierna så småningom knyts samman i en blodisande helhet.

Detaljer

Bokinformation

Åldersgrupp

9-12

Originaltitel

Tales of terror from the tunnel´s mouth

Originalspråk

Engelska

Översättare

Katarina Falk

Språk

Svenska

Publiceringsdatum

2011-06-10

Läsordning

0

Produktion

Miljömärkning

Nej

CE-märkning

Nej

Produktdetaljer

ISBN

9789129677119

Antal Sidor

272

Ryggbredd (mm)

22

Höjd (mm)

202

Vikt (kg)

0.41

Bredd (mm)

131

Recensioner

”Ovanliga och ovanligt makabra berättelser” /Göteborgs-Posten

"Spökhistorier från den mörka tunneln är den tredje av hans böcker som översätts till svenska och hans förråd av både ovanliga och ovanligt makabra berättelser tycks outsinligt."Göteborgs-Posten

”Lagom kusliga, stiliserade illustrationer” /Birger Hedén, Sundsvalls Tidning

"Sannerligen påminner den här bokens historier en hel del om science fictionochfantasyförfattaren Ray Bradburys mästerliga skräcknoveller som han en gång skrev i sin ungdom, med titlar som Den lille lönnmördaren eller Folkmassan. /.../Boken kan lämpligen högläsas med stormen vinande en oktoberkväll."Birger Hedén, Sundsvalls Tidning

”Mysläskiga bilder och mycket lite text gör boken lämplig för de allra yngsta läsa-självarna, om de vågar vill säga.”/Norra Skåne

”Välskriven bok i god viktoriansk anda”/ VLT

"Den brittiska författaren Chris Priestley har skapat en rad både ruggiga och skickligt konstruerade böcker för ungdomar. Det finns ett dubbelt spänningsmoment i hans Spökhistorier från den mörka tunneln som gör att boken känns speciell. /.../Det här är en välskriven bok i god viktoriansk anda."Dag Hedberg, VLT

”I kombination med David Roberts fantastiskt fina bilder blir det här en riktig rysare” /Nerikes Allehanda

 

Spökhistorier från den mörka tunneln

Om boken

Kritikerhyllade Chris Priestley befäster med sin tredje bok sin position som barnens egen lysande hybrid mellan Stephen King och Edgar Allan Poe. Inget för mörkrädda!

När Robert ska åka ensam med tåget till skolan för första gången kommer plötsligt en märklig vitklädd dam in i kupén. Hon är ung och vacker, men kuslig. Det är något med henne som inte stämmer. Precis i ingången till en lång, mörk tunnel blir tåget stående och för att fördriva tiden börjar damen i vitt berätta historier för Robert, den ena kusligare än den andra.
Möt guvernanten som mer och mer börjar inse att problembarnet hon är satt att undervisa kanske inte existerar, eller den kringresande dockmakaren som har mycket udda material i sina dockor.

Mördarplantor, dinosaurieliknande vidunder och onda älvor - allt ryms i Priestleys nervkittlande skräckvärld, där de novelliknande historierna så småningom knyts samman i en blodisande helhet.

Chris Priestley

Spökhistorier från den mörka tunneln

Relaterat

Runaway Kid

Om boken

”Jag kallar mig Kid och jag drömmer om att rymma. Det finns egentligen bara en sak jag kommer att sakna. Grannens katt.” Så börjar Runaway Kids story. Kids hemliga dagbok. Det är rörigt i Kids liv och kaos i hennes huvud. Hennes enda egentliga trygghet är katten Mjau Mjau. Det finns saker de inte pratar om i familjen. Mamman till exempel. När ett skämt går överstyr och hon enligt sin pappa och bror drar skam över familjen blir Kid jourhemsplacerad.
Samtida och lättillgängligt om lojalitet, identitet och att stå upp för sig själv. En verklighetsbaserad berättelse med övernaturliga inslag.Svartvita illustrationer av Tone Lindholm."Petrus Dahlin berättar om konflikter och osäkerhet på ett avväpnande enkelt och ändå ingående sätt. Hans vardagliga språk är träffsäkert och autentiskt. Tone Lindholms avskalade, rena bilder förstärker och tydliggör känslorna i berättelsen." BTJ om Runaway KidPressröster :"Serietidningsestetiken i de svartvita bilderna visualiserar skickligt berättelsens innehåll. /.../ Det här är en inkännande, spännande och smått humoristisk berättelse på ett språk som flyter fint och är lättillgängligt.” BTJ om Den osynlige”Poetisk, grym, hård, mystisk, rolig, realistisk, overklig, sparsmakad. /.../ "Tidlös och ändå så rätt i tiden. Svart. Humoristisk. Varm. hård. Gripande. Frustrerande ... Ni fattar, den griper tag." Johan Anderblad, Nyhetsmorgon om Min nya vän Håken"Beskrivningarna är enkla, men målande. Replikerna är ofta korta, men laddade och vassa. Här finns mycket spänning och mörker, men också en del humor." Borås Tidning om Min nya vän Håken

Petrus Dahlin, Tone Lindholm

Runaway Kid

Banjo Baby

Om boken

Sasha vände sig mot mig och stirrade mig djupt in i ögonen. Som om hon försökte se igenom min själ.
– Men Mörten, det GÅR inte att bry sig om vad andra tycker. Dessutom finns det en massa kända och lyckade människor som har Tourettes.– Va? Vilka då? frågade jag skeptiskt.Sasha knappade på sin telefon i några sekunder innan hon skrek:– Mozart! Mozart hade Tourettes!– Va? Hade Mozart Tourettes? Pratar du alltså om ... om Wolfgang Amadeus Mozart?– Nej, jag pratar om Gösta Marmeladus Mozart, hans bror. Såklart jag menar Wolfgang! Lyssna här: ”Det finns tecken på att Mozart hade Tourettes syndrom. Människor i hans närhet har beskrivit att han ofta gjorde grimaser eller fick ansiktsryckningar, rörde händer och fötter på ett ofrivilligt, upprepat sätt och plötsligt kunde låta som en katt. Dessa beteenden har vissa forskare tolkat som motoriska och vokala tics, vilket är typiskt för Tourettes syndrom.”– Va? Lät han som en katt? Det är ju precis som jag! sa jag och mjauade så verklighetstroget att en av kaninerna plötsligt skuttade iväg in i en liten träkoja.Märta, eller Mörten som hon kallas, älskar att spela banjo och har startat en videokanal som heter Banjo Baby. En dag får hon ett meddelande från en tjej som heter Alma de Palma, som också spelar banjo och som har sett Mörtens videor. De börjar skriva till varandra och blir snabbt väldigt nära, de pratar om allt – eller nästan allt. För hur berättar för någon man gillar att man har Tourettes syndrom och plötsligt kan börja stampa med foten eller jama som en katt? Jenny Jägerfeld är tillbaka med en fristående uppföljare till bok- och filmsuccén Comedy Queen och äntligen får vi lära känna Sashas underbara bästis Märta lite bättre. Med sin säregna blandning av humor och svärta berättar Jenny Jägerfeld om kärlek och vänskap – men också om de knepiga och ibland ganska pinsamma situationer man kan hamna i när man inte alltid beter sig som förväntat.

Jenny Jägerfeld

Banjo Baby