Gunilla Bergström

Gunilla själv har sagt: ”Jag är dålig på trollsagor och kriminalhistorier… för mig är verkligheten sagolik nog! Jag vill berätta sanna historier om verkliga människor. För mitt i vardagen finns ju: häpnad, bävan, ett plötsligt gapskratt och Eviga Frågor… Livet är en makalös gåta! Fullt av möjligheter. Vad allt hittar vi inte på! Varje dag är ny. Det vet barnen bäst. Det är vi vuxna som har glömt. Jag vill berätta så att barn och vuxna blir påminda, och kan få skratta och bli häpna tillsammans”.

”Jag tycker att jag har gjort modiga ämnesval; från konsten att knyta rosetter till frågan om hur själen är beskaffad”, sade Gunilla Bergström år 2019 när Klas Gustafsons biografi Bakom Alfons utkom (Norstedts).

Hon kallade sig för ”en udda typ som helst går sina egna vägar”, och visst var hon banbrytande redan med debuten Mias pappa flyttar (1971). Boken stack ut både för att den handlade om en skilsmässa och tack vare bildspråket, med collage som berättande element. Under arbetet med Mias pappa flyttar föddes idén om en liten kille som inte ville gå och lägga sig – en idé som året därpå kom ut i form av boken God natt, Alfons Åberg. Och resten är barnbokshistoria. Alfons har engagerat och förundrat flera generationer av barn och är idag en klassiker för miljoner barn i många länder. Bergströms 26 Alfons-böcker är översatta till över 45 språk och dialekter och varje år lånas det fortfarande ut runt en miljon Alfons-böcker på Sveriges bibliotek.

Men själv tyckte Gunilla Bergström mest om sina rimmade böcker om Bill och Bolla – ”han så klok och hon en stolla”, som inspirerats av barnen Pål och Boel.

– För världen är Alfons den kända figuren, men för mig är det böckerna om Bolla som betyder mest, sade Gunilla Bergström i en SvD-intervju 2019.

1972, samma år som den första Alfonsboken utkom, föddes dottern Boel, som snart visade sig ha en intellektuell funktionsnedsättning med autistiska tendenser, vilket till en början orsakade stor förtvivlan i familjen. Eller som det beskrivs i Ramsor och tramsor om Bill och Bolla (1978):

Så stiger ett skri: ”O, allt är förbi. Bolla är inte som vi!” Ja, allt är förbi.

Gunilla Bergström trodde att böckerna om Bill och Bolla skulle vara för mycket för läsarna och att handikapporganisationerna skulle rasa. I stället anses de än i dag vara de som bäst beskriver livet med ett barn med intellektuell funktionsnedsättning och 1979 tilldelades hon Elsa Beskow-plaketten för den första boken i serien.

Gunilla Bergström var även ledamot i Svenska Barnboksakademin 1997–2013, stol nr 12.

Priser, utmärkelser och stipendier:

• 1973 Arbetsstipendium, Sveriges Författarfond
• 1973 Kulturpris, Järfälla kommun
• 1975 Kulturpris, Stockholms läns landsting
• 1976 Femårigt arbetsstipendium, Sveriges Författarfond
• 1977 Kulturpris, Danderyds kommun
• 1978 Litteraturfrämjandets barn och ungdomsboksstipendium
• 1979 Elsa Beskow-plaketten
• 1980 Vuxenskolans kultur- och folkbildningsstipendium
• 1980 Barnens Bio/Kontrast utmärkelse "Örni" för årets bästa svenska kortfilm (Alfons)
• 1981 Författarfondens kulturpris
• 1981 Astrid Lindgren-priset
• 1987 Kulturpris, Danderyds kommun
• 1988 Grammis för årets barnskiva (Alfons)
• 1989 Bokollonet
• 1993 Stockholms stads hederspris
• 1998 Årets barnbok 1997, 0–6 år (Flyg! sa Alfons Åberg) utsedd av Bokjuryn
• 2006 Schullströmska priset för barn- och ungdomslitteratur
• 2011 Emilpriset
• 2012 Astrid Lindgrens Världs stipendium
• 2012 Medaljen Illis quorum meruere labores av åttonde storleken, från regeringen
• 2015 Stora Ljudbokspriset tillsammans med Jonas Karlsson för Vad sa pappa Åberg?
• 2018 Kungliga Sällskapet Pro Patrias guldmedalj "För medborgerliga förtjänster" i 12:e storleken
• 2019 Litteris et Artibus. Medaljen utdelas för framstående konstnärliga insatser inom främst musik, scenisk framställning och litteratur.
• 2020 Glada Hudik-teaterns Supporterklubbs pris, Hederskramen till Bosse Östlins minne
• 2021 Göteborg Film Festival Prismas Hederpris