Vi firar Alfons med vacker jubileumsutgåva

Visst känner du Alfons Åberg? Han bor med sin pappa och är som barn är mest. Inte så stor och inte så stark. Och slåss gör han helst inte heller. Glad och busig kan han vara, men också arg, svartsjuk och spökrädd ...

Böckerna om Alfons Åberg har älskats av generationer, och så har det varit sedan den första boken, God natt, Alfons Åberg, kom ut 1972. På biblioteken har de legat på utlåningstoppen i decennier och Alfons ingår numera i allas vår barndom. I år firas Alfons Åbergs 50-årsjubiluem med nytt musikalbum, konstutställningar, nyproducerade bokfilmer – och nu en bok!

I Stora boken om Alfons har Gunilla Bergström valt ut fem av sina böcker om Alfons, som visar honom i hans olika åldrar: God natt, Alfons Åberg, Listigt, Alfons Åberg, Vad sa, pappa Åberg?, Var är bus-Alfons? och Hur långt når Alfons? Dessutom innehåller boken presentationer av Alfons vänner och familj, så att vi även får lära känna dem bättre.

Egentligen skulle Gunilla bara övervaka tillblivandet av Stora boken om Alfons.

– Hon var för trött för att jobba, sa hon. Men så ringde hon upp mig i juli 2021 – en månad innan hon gick bort – och hade tänkt ut hela upplägget: Den skulle visa Alfons i olika åldrar, inte Alfonsböckerna genom fem decennier, som vi först planerat. Och som alltid med Gunilla var hennes val av upplägg och urval av titlar så självklara. När hon berättade om sin idé var det som att få facit, säger Sofia Hahr, Gunillas förläggare sedan 2009 och tillägger:

– Jag är oerhört glad över att hon var med och skapade Stora boken om Alfons, att vi en sista gång fick jobba kreativt tillsammans, och jag önskar bara att hon fått vara med och se det fina slutresultatet.

Hade hon varit nöjd med resultatet?

– Nej, säkert inte helt nöjd. Hon var liksom inte den nöjda typen. Hon såg alltid förbättringspotential i sina böcker. Det var fascinerande att arbeta med henne – hon tyckte att det var jätteroligt att redigera texterna om och om igen, leka med ord, stryka en omgång till och väga varje ord på en guldvåg. Och sedan ta ytterligare ett varv. Men hon hade garanterat varit nöjd med den mörkbruna ryggen på boken – en hommage till Gunilla, som tyckte att brunt passade till allt.