Beskrivning
Författare
Där brukar bilderna ta slut, så också nu. Och i verkligheten sticker jag inte in min hand under Ivars arm, istället stoppar jag ner den i jackfickan.
Tora är sjutton år.
Hon har knallblå skor och en mamma som har stuckit med en gris.
Hon har en vän som heter Ivar och en pappa som borde skaffa sig ett lexikon.
Hon färdas genom en höst som så småningom blir vinter. Längs vägen finns också lilla Minna med sin pinne, Jonna som hon har knarkat omogna vinbär med och bibliotekarien Sven som drar handen genom sitt rufsiga hår.
Katarina Kieri skriver prosa, poesi och dramatik för barn, ungdomar och vuxna. 2004 fick hon Augustpriset för ungdomsromanen Dansar Elias? Nej!
Detaljer
Bokinformation
Åldersgrupp
12-15
Originalspråk
Svenska
Språk
Svenska
Publiceringsdatum
2012-08-16
Läsordning
0
Produktion
Recensioner
”Katarina Kieri skriver intensivt och iakttagande, man kan kalla det lågmält, men absolut inte utan humor.” / Hervor Svenonius och Ulla Wentzal, Värmlands Folkblad
”Får hjärtat vara med måste man dela det ensamhetens stigma som tonårstiden innebär och lida eller glädjas med Tora när hon drabbas av insikt.” / Marianne Ekenbjörn, Norrbottens-Kuriren
”Tora konfronteras med glappen mellan vad hon tror om andra och hur de verkligen är” / UNT
"Det är där, i tidsrymden mellan Ivar och Ivar, som de intressanta spänningarna finns. Det är där Tora och människorna omkring henne blir tydliga och Tora konfronteras med glappen mellan vad hon tror om andra och hur de verkligen är."Maria Nygård, UNT
”Man får brottas ett tag med dem, men man blir rikt belönad.” /GP
"Katarina Kieris landskap, de frostbitna nejderna längst i norr, lever dessa gestalter sina liv enäven mellanmänskligt sett allt kylslagnare höst. Men Tora skriver poesi, en underbar svit dikter som tar allt större plats i handlingen, kommentarer till både yttre och inre skeenden. /.../ Katarina Kieris gestalter är inte alltid så lätta att komma in på livet, inte heller i denna bok. Man får brottas ett tag med dem, men man blir rikt belönad."Stina Nylén, Göteborgs-Posten
Relaterat